/
/

Misstanke om dolda och möjligen illegala tillgångar

  • Fråga: Misstanke om dolda och möjligen illegala tillgångar
  • Publicerad: 2012

Budget- och skuldrådgivaren Karin får ibland reda på att det finns tillgång till pengar – exempelvis från svartjobb och annat i gränslandet till kriminell verksamhet – utöver de pengar en person redovisar. Ska hon fråga om det och vad ska hon göra med svaret?

Innehåll


Budget- och skuldrådgivaren Karin är anställd i en privat bostadsstiftelse som erbjuder övergångsboende och stödinsatser med inriktningen att underlätta för redan skuldsatta att komma vidare ut på den ordinarie bostadsmarknaden och få ett vanligt hyreskontrakt. Hennes uppgift är att ge råd och anvisningar så att den enskilde kan bli skuldfri och planera sin ekonomi så att inte ny skuldsättning sker.

I sitt arbete får Karin kunskap om väldigt mycket i den enskildes liv och leverne och ibland blir det tydligt att den lilla guldkanten i tillvaron härrör från svartjobb och annan verksamhet som gränsar till den kriminella världen. Förbehållsbeloppet, som skuldsatta ska leva på sedan kronofogden tagit den disponibla andelen för skuldsanering, är inte stort utan är ett schablonbelopp med en årlig uppräkning som inte alls motsvarar ökade elpriser och stigande levnadsomkostnader i övrigt.

Rådgivarens dilemma

Väl medveten om de problem som den skuldsatte har att klara sin ekonomi och tillvaro så ”förstår” Karin att här finns tillgång till ”andra” pengar utöver de som den enskilde öppet redovisar. Ska hon fråga om detta – och vad ska hon i så fall göra med svaret?

Några juridiska synpunkter

Karin arbetar för en enskild juridisk person (bostadsstiftelsen). Det är arbetsgivaren som bestämmer vilken omfattning och inriktning den rådgivande och stödjande verksamheten ska ha. Det är säkert svårt att ge råd till personer som undanhåller väsentliga uppgifter. I sådana fall riskerar råden att bli i värsta fall vilseledande. Någon allmän informationsskyldighet till kronofogdemyndigheten för enskilda finns inte, varken enligt Utsökningsbalken (1981:774) eller Skuldsaneringslagen (1994:334). Det är endast personer som har direkta ekonomiska mellanhavanden med den enskilde som är föremål för utsökning eller skuldsanering som kan åläggas lämna uppgifter om dessa förhållanden till kronofogdemyndigheten i samband med dess utredning (Utsökningsbalken 4 kap. 15 §).

Etikrådets diskussion

Den aktuella bostadsstiftelsen är privat och erbjuder boende kombinerat med skuldrådgivning. Den aktuella rådgivaren erbjuder service åt de boende bestående av råd och stöd åt dem att själva hantera sin ekonomi. I rollen som privatrådgivare ingår ingen anmälnings-/utredningsplikt utöver den som den rådande samhällsmoralen bjuder. Det är viktigt att hon tydliggör sin roll och funktion i dessa avseenden både inför sig själv och inför andra.

Rådgivaren bör ta upp villkoren för rådgivningsrelationen med de enskilda hyresgästerna och vad hon gör med den information de ger henne. I detta sammanhang ska hon tydligt klargöra sin inställning till brottslig verksamhet i allmänhet och svartjobb i synnerhet och att hennes inställning i dessa avseenden inte skiljer sig från den rådande samhällsmoralen. Med bostadsstiftelsen bör hon initiera en diskussion om hur hon ska utföra sitt uppdrag och hur hon ska lösa de etiska dilemman hon i sitt arbete fortlöpande kan hamna i. En stödjande och vägledande policy från företagets sida i dessa avseenden skulle sannolikt avsevärt underlätta för henne i yrkesutövningen.

Konklusion

Rådgivaren har inte någon skyldighet att utreda den information hon får och inte heller att anmäla men måste för sig själv, för klienten och för andra

  • klargöra sin relation och roll visavi de boende och sin uppgift att i olika sammanhang fungera som etiskt neutralt ombud för dem i relationen till främst myndigheter och banker
  • klargöra bostadsstiftelsens uppdrag beträffande skuldrådgivning samt
  • förtydliga och klargöra den allmänna rättsmoralen i sammanhanget.