Ekonomiska utvärderingar kallas de metoder som används för att jämföra värdet av olika alternativa användningar av de begränsade resurserna. Resultatet av ekonomiska utvärderingar är ett viktigt beslutsunderlag för resursfördelning och prioriteringar. Den grundläggande frågan för dessa metoder är: ”Kan vi få ut mer för pengarna?”.
Socialstyrelsen utför, granskar och sammanställer resultat av ekonomiska utvärderingar. Systematiska litteraturöversikter över ekonomiska utvärderingar används som underlag till bedömningen av kostnadseffektivitet i nationella riktlinjer. Översikterna kommer bl.a. från Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) men tas också fram av Socialstyrelsen.
Olika typer av ekonomiska utvärderingar
Det finns olika typer av ekonomiska utvärderingar. Vilken metod som används beror på syftet och vilket underlag som finns tillgängligt. Kännetecknande för ekonomiska utvärderingar är att de tar hänsyn till både kostnader och effekter (utfall) och att de jämför ett eller flera alternativa insatser eller behandlingar. Den enklaste metoden är kostnadsminimeringsanalys. Den förutsätter att effekterna är de samma för de alternativa insatser eller behandlingar som jämförs. Kostnaderna beräknas för varje alternativ och den insats eller behandling som har de lägsta kostnaderna är den som rekommenderas.
Värdera effekter i pengar
Ofta skiljer sig effekterna mellan de olika alternativen. Ett sätt att ta hänsyn till det är att värdera effekterna i pengar och ställa dessa mot kostnaderna. Denna metod kallas för kostnadsintäktsanalys (cost-benefit analysis, CBA). Att värdera effekter i pengar är dock inte alltid så enkelt. Hur värderar man till exempel minskad smärta? Ett sätt är att använda sig av betalningsvilja, dvs. vad är personer villiga att betala för att minska sin smärta. Inom socialtjänstens verksamheter har man dock funnit att betalningsvilja inte är ett lämpligt sätt att värdera effekter på, eftersom betalningsviljan påverkas av ekonomiska förutsättningar, att insatserna inte alltid är önskade av individen, som vid myndighetsutövning och tvångsåtgärder, samt att medborgarna indirekt genom politiska ställningstaganden värderar effekterna.
Värdera effekter i annat än pengar
En annan metod kallas kostnadseffektanalys (cost-effectivness analysis, CEA). Istället för att mäta effekterna i pengar mäts de i en annan gemensam enhet, som vunna levnadsår och förhindrade sjukdomsfall. Effekterna ställs mot kostnaderna och kan redovisas som kostnad per effektenhet eller antal effektenheter för en viss summa pengar. Inom hälsoekonomin har en mängd olika effektmått som väger samman flera effekter tagits fram. Det mest använda måttet är QALY (kvalitetsjusterade levnadsår) som väger samman hälsorelaterad livskvalitet och vunna levnadsår. Andra mått är t.ex. DALY och E-QALY. Att ställa kostnaderna mot sammanvägda effekter kallas kostnadsnyttoanalys (cost-utility analysis).
I socialtjänsten är det många effektmått som är intressanta. I Att mäta effekter av socialtjänstens insatser presenteras en modell för hur effekter av olika socialtjänstinsatser skulle kunna beskrivas och relateras till kostnaderna.
Kostnadseffektivitet
Med ekonomiska utvärderingar kan man jämföra insatsens kostnadseffektivitet. Insatsens eller behandlingens kostnader vägs då samman med effekterna. Kostnadseffektivitet är ett relativt begrepp vilket innebär att en insats eller behandling inte kan vara kostnadseffektiv i sig utan endast i förhållande till ett annat alternativ. Kostnadseffektiviteten beskriver antal effektenheter som kan fås för en viss summa pengar alternativt vad det kostar att uppnå en given effekt. Använder kommunen eller landstinget en insats eller behandling redan är det mer intressant att studera vad man vinner eller förlorar genom att byta den insatsen eller behandlingen mot en annan.
Bristen på vetenskaplig ekonomisk litteratur i socialtjänsten har inneburit att Socialstyrelsen arbetat fram en metod för hur en bedömning av kostnadseffektivitet kan göras med det underlag som finns. Insatsernas kostnader beräknas utifrån uppgifter om insatsernas resursåtgång. Kostnaderna ställs sedan mot de effekter som framkommit i vetenskaplig litteratur.