En adoption innebär att barnet får en ny familj och en ny släkttillhörighet, såväl känslomässigt som juridiskt. Eftersom en adoption är ett livsavgörande och definitivt beslut för barnet måste samhället ställa särskilda krav på den som vill adoptera.
Ansvaret för internationella adoptioner delas mellan ursprungslandet, som ansvarar för att barnet är tillgängligt för adoption, och socialnämnden, som ansvarar för att föräldrarna är lämpade och förberedda.
Internationell adoption kräver medgivande från socialnämnden
Den som vill adoptera ett barn från ett annat land måste ha ett medgivande från socialnämnden i sin hemkommun innan barnet lämnar sitt ursprungsland. För att få ett medgivande är det obligatoriskt att delta i en föräldrautbildning. Kommunen anvisar till sådan utbildning. Socialstyrelsen rekommenderar att utbildaren följer det föräldrautbildningsmaterial som Socialstyrelsen ger ut.
Innan en sökande får ett medgivande till adoption ska socialnämnden utreda om den som vill adoptera är lämplig. I medgivandeutredningen tas särskild hänsyn till sökandens
Adoptionsbeslutet
Efter informationsinsamling, analys och bedömning skriver utredaren ett förslag till beslut om medgivande eller avslag. Beslutet fattas av socialnämnden.
Om den som ansöker får avslag på sin ansökan kan beslutet överklagas till förvaltningsrätt och kammarrätt.
Om sökanden får ett medgivande gäller det i två år. Sökanden är skyldig att meddela om förhållandena förändras väsentligt under den tiden. Nämnden utreder då hur förändringen påverkar grunderna för medgivandet och om det ska återkallas.
När sökanden valts ut som tänkbar adoptivförälder till ett barn har socialtjänsten två veckor på sig att pröva om vissa förutsättningar för adoptionen är uppfyllda. När det är klart kan nämnden ge sitt samtycke och adoptionsförfarandet fortsätta.
När barnet har anlänt till familjen
När barnet har anlänt till Sverige har socialtjänsten ett fortsatt ansvar. Det innebär i allmänhet ett hembesök med praktisk information. Socialtjänsten bör ta reda på om det finns ett adoptionsbeslut som gäller här i landet och i annat fall hjälpa familjen så att adoptionen blir slutgiltigt genomförd. Det är också vanligt att barnets företrädare i utlandet vill ha rapporter om hur det går för barnet i den nya familjen.
När adoptionen är genomförd och barnet har kommit till sin nya familj har socialtjänsten fortfarande ansvar för att ge familjen det stöd som den kan behöva. Det ingår också i socialtjänstens ansvar att ge stöd och hjälp till unga och vuxna adopterade om de vill söka uppgifter om sitt ursprung.
Nationell adoption, styvbarnsadoption
Genom att adoptera sin närståendes barn kan en vuxen som lever med barnet bli förälder i lagens mening. Genom adoptionen får barnet en anknytning till den vuxnes släkt och blir syskon till hans eller hennes eventuella tidigare barn.
Förutsatt att den andra biologiska föräldern är känd betyder styvbarnsadoptionen att de juridiska banden till den personen bryts när adoptionen går igenom. Det handlar exempelvis om frågor om vårdnad, boende och umgänge samt om om arv och liknande.
Ansökan om att adoptera sitt styvbarn
Den som vill adoptera ett barn som han eller hon har en relation till, till exempel en makas, makes eller registrerad partners barn, skickar en ansökan till tingsrätten. För detta finns ingen nationellt fastställd blankett men på MIA:s Ansökan till tingsrätten om tillstånd att antaga adoptivbarn kan du se vilken information som kan ingå i en ansökan. Information om vilka bilagor som ska lämnas med ansökan finns hos tingsrätten.
Socialtjänsten utreder:
- motivet till adoptionen
- sökandes relation till barnet och till den förälder barnet bor med
- barnets inställning
- den andra förälderns inställning
- barnets relation till den föräldern
- sökandes lämplighet som förälder
- andra närstående personers inställning till adoptionen.
Med utredningen som underlag beslutar tingsrätten i ärendet.