Adoptioner inom Sverige är till allra största delen en vuxen som adopterar sin makas, makes eller registrerade partners barn. Spädbarnsadoptioner är ytterst ovanliga.
Genom att adoptera sin närståendes barn kan en vuxen som lever med barnet bli förälder i lagens mening. Genom adoptionen får barnet en anknytning till den vuxnes släkt och blir syskon till hans eller hennes eventuella tidigare barn. Barnets vardagstillvaro förändras sällan av en styvbarnsadoption, men den kan bli avgörande för hans eller hennes framtid, både känslomässigt och materiellt.
Förutsatt att den andra biologiska föräldern är känd betyder styvbarnsadoptionen att de juridiska banden till den personen bryts när adoptionen går igenom. Det handlar exempelvis om frågor om vårdnad, boende och umgänge samt om om arv och liknande.
Ansökan om att adoptera sitt styvbarn
Den som vill adoptera ett barn som han eller hon har en relation till, så som en makas, makes eller registrerad partners barn, skickar en ansökan till tingsrätten. För detta finns ingen nationellt fastställd blankett men på MIA:s Ansökan till tingsrätten om tillstånd att antaga adoptivbarn kan du se vilken information som kan ingå i en ansökan. Information om vilka bilagor som ska lämnas med ansökan finns hos tingsrätten.
Socialtjänsten utreder
- motivet till adoptionen
- sökandes relation till barnet och till den förälder barnet bor med
- barnets inställning
- den andra förälderns inställning
- barnets relation till den föräldern
- sökandes lämplighet som förälder
- andra närstående personers inställning till adoptionen.
Med utredningen som underlag beslutar tingsrätten i ärendet.
Adoption av ett spädbarn
Det är mycket ovanligt att spädbarn adopteras inom Sverige. När det händer kan socialtjänsten få information om det på olika sätt. Det kan vara den blivande mamman, tilltänkta adoptivföräldrar, mödrahälsovården eller en kurator som tar kontakt om ett väntat eller nyfött barn som ska lämnas för adoption. Det kan också handla om hittebarn vars biologiska föräldrar inte gått att hitta.