Sedan den 1 juli 2009 ska landets kommuner erbjuda stöd till anhöriga som vårdar eller stödjer någon som är långvarigt sjuk, äldre eller har funktionshinder. Artikeln kan vara till hjälp när det gäller att börja tänka på hur stöd anpassat till denna målgrupp av anhöriga ska utformas
Anhörigstödet i landets kommuner vänder sig fortfarande oftast till anhöriga till äldre personer. Dessutom oftast till anhöriga som själva är över 65 år och vårdar sin make eller maka. Det visar en kartläggning som Socialstyrelsen gjorde våren 2009.
Anhörigstödet organiseras inom äldreomsorgen, och det stöd som riktas direkt till de anhöriga bedrivs på dagtid på vardagar. Ändå är de flesta anhöriga yrkesverksamma personer i åldrarna 45 till 65 år, och döttrar och söner till en äldre person. En stor grupp är också anhöriga till personer i yrkesverksam ålder med funktionsnedsättningar och långvariga sjukdomar. En tredje anhöriggrupp är föräldrar till barn och ungdomar med funktionsnedsättningar. Barn och ungdomar kan också ha behov av stöd, när en förälder drabbas av en långvarig sjukdom eller en funktionsnedsättning.
Den nya bestämmelsen om anhörigstöd i socialtjänstlagen innebär att stödet måste anpassas även till anhöriga till personer under 65 år. Många kommuner står därför inför en ny utmaning, när anhörigstöd ska byggas upp och erbjudas anhöriga i alla åldrar.
Målet måste vara att all personal som arbetar inom socialtjänstlagens alla verksamhetsområden bemöter anhöriga med intresse, engagemang och beredskap att informera om och erbjuda anhörigstöd. En anhörigvänlig socialtjänst behöver utvecklas! Det innebär att kommunerna behöver analysera det anhörigstöd man har idag i relation till hela målgruppen. I detta utvecklingsarbete måste hela socialtjänsten involveras; också individ- och familjeomsorgen, socialpsykiatrin och verksamheten för personer med funktionsnedsättningar. Det handlar om att:
-
Informera all personal inom socialtjänsten om tankarna bakom den skärpta bestämmelsen i socialtjänstlagen om stöd till anhöriga.
-
Göra det tydligt för socialsekreterare, biståndshandläggare, LSS-handläggare med flera om rätten att ansöka om bistånd till anhörigstöd.
-
Ta reda på vilka grupper i kommunen som har behov av anhörigstöd och vilka behoven är.
-
Bygga upp nya nätverk för att samordna stödet till de yngre anhöriga mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården och skapa tydliga rutiner för samarbetet.
-
Utforma tydlig information på kommunens webbplats och i annat informationsmaterial om det nya, utvidgade anhörigstödet.
Yngre personer med funktionsnedsättningar och långvariga sjukdomar och deras anhöriga?
Enligt Socialstyrelsens statistik från 2007 fick drygt 87 000 personer under 65 år insatser enligt socialtjänstlagen eller LSS utifrån sin funktionsnedsättning. Det finns också många typer av funktionsnedsättningar där den enskildes främsta stöd ges via hälso- och sjukvården. I många fall är det vidare de anhöriga som ensamma står för stödet och hjälpen till den närstående. Det innebär att man för att inventera målgruppen måste se betydligt vidare än till kommunens traditionella verksamheter för personer med funktionsnedsättningar samt individ- och familjeomsorgen.
När en person mitt i livet får en långvarig sjukdom eller en funktionsnedsättning påverkas ofta hela familjen. Gamla invanda roller ändras. Den som tidigare betalade räkningar eller var den som klippte gräsmattan, lagade maten eller skötte bilen kanske inte klarar att göra detta längre. Vård- och behandlingstillfällen kan ta mycket tid i anspråk vilket gör att tid för vänner och anhöriga begränsas. Personer som tidigare haft ett aktivt liv kan bli begränsade och ibland får man byta fritidsintressen som man tidigare kan ha delat med sin partner eller familj. I vissa fall kan man inte bo kvar i sin bostad, antingen av ekonomiska skäl eller för att den inte är anpassad och tillgänglig för personen med funktionsnedsättning. Att behöva flytta kan innebära svåra omställningar för barnen i familjen som kan behöva byta skola och kamrater.
Anhöriga till personer med funktionsnedsättningar och långvariga sjukdomar är en stor och heterogen grupp, vilket också innebär att behovet av olika former av stöd kan skilja sig åt på många sätt. Nedan följer exempel på vilka grupper det kan handla om:
-
Föräldrar och syskon till barn och ungdomar med funktionsnedsättningar
-
Föräldrar och syskon till vuxna personer med utvecklingsstörning och autism
-
Make/maka och barn till personer som mitt i livet drabbas av stroke, demens, traumatiska hjärnskador eller njursjukdomar
-
Make/maka, barn och föräldrar till personer med psykiska funktionshinder eller missbruk
Dessutom kan vänner, släktingar och grannar också vara ”anhöriga” och ha liknande behov av anhörigstöd som den närmaste familjekretsen.
När den anhörige har ett yrkesliv att klara av och ibland också hemmavarande barn att ta ansvar för, blir det ofta mer påtagligt vilken hjälp den närstående behöver. Ofta behöver hemtjänst, dagverksamhet och avlösning ges i större omfattning och komma in tidigare än för äldre, på grund av att den anhörige inte är hemma på dagarna och inte kan stå för tillsyn, matlagning och annan praktisk hjälp.
Det kan också vara avgörande att ha en arbetsgivare som underlättar för den som är anhörigvårdare, t.ex. genom flexibla arbetstider och möjlighet att ringa samtal för den närståendes räkning på arbetstid.