/
/

Dentala kompositmaterial

Kunskapscentrum för Dentala Material har till uppgift att samla in och sprida vetenskapligt baserad kunskap om dentala materials egenskaper och användning. Kunskapsöversikten beskriver bland annat kompositers sammansättning, egenskaper, användningsområden samt eventuella hälsorisker.

Sammanfattning

Kompositmaterial består av hårda, oorganiska partiklar inneslutna i en resinmatris. Opolymeriserat resin innehåller en monomerblandning, ett initiatorsystem, en inhibitor för att förlänga den opolymeriserade kompositens lagringsstabilitet och färgpigment. De oorganiska partiklarna som kallas filler, kan bestå av glas, kvarts, zirkoniumdioxid och/eller amorf kiseldioxid. Fillerpartiklarna behandlas med en bifunktionell silan innan de blandas med resinet. Härmed binds fillerpartiklarna kemiskt till resinet. Det är enbart vid en sådan bindning som maximal effekt av fillertillsatsen uppnås. Huvuddelen av resinet består av monomerblandningen, dvs. en rad vätskeformade monomerer med olika viskositet. De mest använda monomererna är BIS-GMA (Bisfenol-A-Glycidyldimetakrylat), TEGDMA (trietylenglykoldimetakrylat), EGDMA (etylenglykoldimetakrylat) och UEDMA (uretandimetakrylat), som alla är så kallade dimetakrylater. TEGDMA och EGDMA är förtunningsmonomerer som minskar viskositeten av framförallt BIS-GMA så att ytterligare filler kan tillsättas.

Kompositmaterial levereras som pasta och via initiatorsystemet polymeriseras monomererna, varvid kompositpastan omvandlas till en fast massa. Nu för tiden används framförallt ljuspolymeriserande kompositer. Dessa material är enkomponentsmaterial vars polymerisering initieras genom belysning med blått ljus från en så kallad härdljuslampa (se KDM-dokumentet "Lam-por för ljushärdning av dentala material"). Initiatorsystemet består oftast av kamferkinon och en tertiär amin. Där finns emellertid också tvåkomponents kompositer (kemiskt härdande) vars polymerisering initieras genom sammanblandning av de två komponenterna. Initiatorsystemet består av benzoylperoxid, som är tillsatt till den ena komponenten, och en aromatisk, tertiär amin, som är tillsatt till den andra komponenten. Ljuspolymeriserande kompositer har i motsats till tvåkomponents kompositer begränsat polymeriseringsdjup, som bland annat bestäms av kompositens färg (ju mörkare ju sämre härdningsdjup) samt härdljuslampans egenskaper (se KDM-dokumenten "Lampor för ljushärdning av dentala material och LED (Light Emitting Diodes)-lampor för ljushärdning av dentala material") Under polymeriseringen omvandlas dimetakrylatmonomererna till ett tredimensionellt nätverk. Allt eftersom polymeriseringen fortskrider ökar kompositmassans viskositet vilket minskar möjligheten för den växande polymeren att reagera med fria monomermolekyler, och till slut upphör polymeriseringen. På det här stadiet finns emellertid fortfarande monomerer vars ena eller båda metakrylatgrupper inte har reagerat. Således kan mellan 25 och 50 % av metakrylatgrupperna förbli oreagerade (1-3). Det motsvarar en så kallad konversionsgrad på 50 till 75 %. I färdigpolymeriserad komposit är båda metakrylatgrupperna oreagerade hos 2-5 % av monomermolekylerna. Dessa förekommer alltså som fria monomer (restmonomerer) (4).

De olika kompositmaterialen kan delas in efter fillertyp och viskositet. Vid indelning efter fillertyp finns idag två huvudtyper av komposit på 5 marknaden: mikrofillkomposit och hybridkomposit. Filler i mikrofillkomposit är amorf kiseldioxid med en medelpartikelstorlek på cirka 0,04 μm. För att öka fillerinnehållet sintrar fabrikanterna ofta dessa kiseldioxidpartiklar till agglomerat med en storlek på 0,07-0,2 μm eller använder partiklar som består av krossad mikrofillkomposit och amorfa kiseldioxidpartiklar. Genom tillsats av ytterbiumtrifluorid- eller yttriumtrifluoridpartiklar blir mikrofillkompositen radiopak. De flesta kompositer som finns på marknaden är emellertid hybridkompositer. Namnet kommer av att de innehåller två typer av filler: dels en kvarts-, glas, eller zirkoniumdioxidfiller som oftast har en medelpartikelstorlek på cirka 1 μm och dels ovan nämnda amorfa kiseldiox-id. Det samlade fillerinnehållet kan uppgå till 65-70 volymprocent. I hybridkompositer uppnås radiopacitet genom användning av zirkoniumdioxidfiller eller filler som består av radiopakt glas, exempelvis barium- eller strontiumglas. Då man numera kan framställa fillerpartiklar med en mindre storlek än mikrofillpartiklar har en speciell typ av hybridkomposit kallad nanokomposit utceklats. Nanofillerpartiklar förekommer antingen som enstaka partiklar (0,02-0,08 μm = 20-80 nm) eller som agglomerat (diameter: 0,6-1,4 μm = 600-1400 nm). Om kompositerna delas in efter viskositet kan man skilja mellan tre typer av komposit: universal, flytande och kondenserbar. Kompositernas viskositet beror först och främst på mängden tillsatt filler samt typen av monomerer och förhållandet mellan dessa. I förhållande till universalkomposit har flytande komposit gjorts mer flytande, först och främst för att underlätta adapteringen till kavitetsväggarna. Kondenserbar komposit har gjorts styvare för att ge materialet hanteringsegenskaper som påminner om amalgam. Det finns på marknaden ett antal "kompositvärmare" som används för att göra kompositen mer "flytande" innan applicering. Det är möjligt att denna typ av värmare på sikt kan ersätta flytande kompositer.

En speciell typ av komposit utgörs av polysyramodifierad komposit, också kallade kompomerer. Polysyramodifierad komposit skiljer sig från hybridkompositer i det att en del av kvarts- eller glasfillern är ersatt med syralösliga glaspartiklar av samma typ som används i glasjonomermaterial samt att det till monomerblandningen är tillsatt syramodifierade monomerer. Efter ordinär ljuspolymerisation tar materialet upp vatten från saliven och en glasjonomerreaktion kommer till stånd mellan de syramodifierade monomererna och glaspartiklarna.(Se KDM-dokumentet Glasjonomerer och kompomerer).

 

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2006
Artikelnummer: 2006-123-17
Format: POD
Antal sidor: 16
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 23 kr

Kontakt

Mariana Blixt
075-247 30 00

Mer hos oss

Tandvård

 

Dölj infoSparad kopia

Detta är sökmotorns sparade kopia avhttp://www.socialstyrelsen.se/publikationer2006/2006-123-17

Sidan kan ha uppdaterats sedan sökmotorn indexerade den. Du kan alltid gå till den senaste versionen.